Det har hänt något med SAP under 2011...

PLM-redaktör, VF
Bo Nyström

ERP affärssystem

Det var väl för drygt två år sedan som Advinces Filip Ekstrand, en person med stor integritet och välgrundade synpunkter, skrev i en av VerkstadsForums gästkrönikor att det skulle vara ”rena miraklet om SAP fanns kvar på marknaden i samma dominerande position som idag”. Sen dess har en del vatten runnit under broarna och det SAP vi ser idag visar upp alla tecken på att inte ha gett upp tanket på att fortsätta dominera ERP-arenan.

I sin artikel i VerkstadsForums pappersupplaga skissade Filip Ekstrand på en struktur med tre vågor:

Första vågen, 80- och 90-tal: Det var då man började införa stora, helintegrerade affärssystem. Med SAP som flaggskepp och ”ÅR 2000-problemet som fikonlöv” påbörjade storföretagen projekt med att rulla ut affärssystem, ibland omnämnda som ERP – Enterprise Resource Planning.

Andra vågen, 2000-tal: Under det tidiga tjugohundratalet var ERP-marknaden indelad i tre segment: Storföretag med SAP och Oracle som dominanter. I ett ”mellansegment” var det ”de tre I-na” IFS, IBS och Intentia (numera Lawson/Infor) som gällde och ett småföretagssegment med ett 80-tal aktörer som Jeeves, Monitor, Scala, Navision, Concorde/Axapta, Visma/XOR m fl. Det intressanta i denna fas var att de mindre systemen så sakteliga - ofta beväpnade med Microsoftteknik - började plocka marknadsandelar på de tre I-nas bekostnad.

Tredje vågen, 2010-tal: Där vi nu vi befinner oss, konstaterade Ekstrand, i en fas med en övergång till molnbaserade affärssystem, som säljs och ”tas i bruk utan någon som helst lokal installation”. Det här, menade han, skulle medföra en dramatisk skillnad och då inte bara ifråga om prise och kostnader: ”Hela ERP-konsultmarknaden kommer mer eller mindre att försvinna”. Och SAP skulle enligt tre Ekstrandska scenarier antingen lyckas med det omöjliga att utvecklas och fortsätta växa, stagnera till att förvalta de kunder man har kvar eller dö en långsam sotdöd. Själv lutade han åt de två senare alternativen.

Det finns förstås en poäng i detta, men jag tror att det både var och är lite för tidigt att räkna ut både SAP och behoven av konsulttjänster.

Mätta och trötta. Visst är det så att gamla framgångsrika organisationer kan bli mätta och trötta. Tappa stinget helt enkelt - både när det gäller teknologisk utveckling och vilja att utveckla nya framgångsrika affärsmodeller på dynamiska marknader - för att om inget händer gå sotdöden till mötes. Svenska Facit och de gamla mekaniska räknemaskinerna, kontra hungriga japaner som utvecklade de elektroniska varianterna, är ett exempel. Men det finns också exempel på såna som har ryckt upp sig och gjort framgångsresor ingen trodde dem mäktiga. PLM-utvecklaren PTC vid millennieskiftet är ett exempel, IBM innan Lou Gerstner satte tänderna i organisationen och affärsupplägget ett annat. I den mån det finns en hemlighet i sammanhanget, så är det ett kraftfullt exekutivt ledarskap, med en idémässig öppenhet och visionär nyfikenhet. Sånt kan uträtta mirakel, även med de gamla och de trötta.

Dubbel VDarnas framgång. För SAPs del strålade bolaget också ut en viss trötthet under Leo Apothekers chefstid. Men den nya ledarduon - de s k ”dubbel-VDarna”, Bill McDermott och Jim Hagemann Snabe - har lyckats ingjuta nytt mod i organisationen. Man har reviderat affärsmodellen, satsat på innovativa lösningar som minneteknologin HANA, köpt både teknologier och kundstockar för att möta den nya tidens trender: Sociala medier, molnet och mobilitet. Redan i början av ”dubbelbossarnas” chefstid köpte SAP databas- och mobilitetsspecialisten Sybit. Strax före jul blev det klart med köpet av molntjänstleverantören SuccessFactors (Human Capital Management), som lär ha 15 miljoner användare.

Visst är det tuffa projekt att integrera, hur tuffa får framtiden utvisa, men McDermott/Hagemann har i alla fall skickat ett kraftfullt budskap till kunder, konkurrenter och medarbetare:

- Vi satsar, vi blir kvar och vi tänker fortsätta växa.